men närmare än såhär - säger du
kommer vi inte i första taget
för...

"då är det genom orden vi lär känna varandra"


när jag känner dina ord som en del av mig
rodnar jag

varje gång
till minnet av drömmarna som väcker mig

känner jag hur du lever
när du förtvivlad försöker
ge mig - något
framförallt av allt det där
som du bär inom dig


allt det där som så ofta
förbises
i brådrasket och snömodden
innan isen lossnar och flyr i forsen


ut mot havet

där det stormar


och vågorna välter skyhöga
piskar sekundmeter i våra sargade ansikten

där ögonen plirar tillslutna
lungorna skrattar i takt

med hjärtslagen under huden
som spjärnar imot
allt vad tyglarna håller

samman


äntligen




och det är här... älskling
du försöker berätta
något jag inte längre hör




för du viskar





och jag om någon
borde väl känna till
vad det är du vill




att du kan så mycket mer
mycket mer än så här men





jag slutar aldrig lyssna




för du viskar






du viskar








"äntligen"