allt på dig är så fint

håret fångar upp solen

dras till dig för du har

den magnetiska polen

allt har fastnat på dig

allt som andra har drömt om

många män ser på dig

men du har redan glömt dom

inombords fryser jag svårt

jag är felekiperad

finge jag kramas med dig

blev min själ snart vadderad

det är kallt inuti

vem ska tina det frusna?

vem bär gryningens ljus

som får natten att ljusna?

anna, här lever vi

mitt i dessa mysterier

jag med pop, rock och punk

du med såpor och serier

framtiden tillhör dig

jag förvaltar förflutet

allt som kan trösta mig

är min enda vän, slutet

LARZ GUSTAFSSON   090916