Mina drömmar har ju lovat
och vackra tavlor målat
med scener till att fylla
hylla efter hylla

Men man lever inte av att drömma
men kan dem heller ej förglömma
Så man finner sig
i en apatisk värld
och den är så ruskigt fruktansvärd

För himlen den är grå
och känslan som man bär på
är den svartaste av blå

Det är så kvavt och varmt
och syret når knappt ner
Man andas häftigare,
och suktar efter mer.

Men syret det tar slut ändå
och jag fälls utav andnöd
Ett sista jobbigt andetag
och jag är mindre död