lietagen går
bladet skär
men axeln värker

jag utför outbildad
gammelotränad
en anakronistisk rit

mejar ängen
såsom förr det blev gjort
och hustrun följer med räfsa
i slåttern

i höet kan vi sedan gamma
omhjordade av svunnen doft
lufttorkatgräsparfymen
helt museal

men sinnligt njuter vi
det som förr var männskors bärgning
och hela livets fortbestånd