Jag är nästintill perfekt. Allt förutom det svarta hål jag bär på. Den senaste tiden har den blivit allt mer kompakt och tyngre att bära. Lättar min börda genom att på lördag inta kemikalier. Dagen efter sätter gårdagens glädjen djupa sår i sinnet. Glömska är underbart, minnet är hatat. Låt Lördag komma.