nu sträcker sig älvsborgs bropelare modigt och spänner sitt nymålde valv som en c-vitamindopad atlas mot första oktobers almanacksblad. stenas aktervisir är en trubbig men fullfjädrad ankstjärt.

kossorna inåt holtrakten gonar sig bland kullarna i det ännu nattvåta gräset. tuggar med vevande underbett. otvättat hår, jo,  men med nyborstade tänder. flygmaskiner som planar på högtrycksbärigheten.

lövkronorna är bulliga ännu av envist klorofyll. sävelången brer ut sin ryschiga yta mellan klippstränder och susande sävruggar. kåkar spinner och liknar dästa, röda katter som solar på torpargrundsstenarna.

mitt i övergångsställerefugen vid rondellen i alingsås står en käpprak gammal karl i blå kavaj och knappsvart, blank vega. med ena handen i byxfickan, vinkar han förbi trafiken med den andra.

ingen skyndan. de vita molnens får ska flocka ihop sig till middagen idag igen. vallas av en sävlig herde till blåbärochmjölkfärgade hjordar och till kvällen skall deras ull klippas och läggas till en våt fäll.

den skall dämpa sig som ett lindrande täcke över våra omättliga sorger.