När Inger Sandström kom till konditoriet beställde hon två semlor och två koppar choklad med vispgrädde, eftersom det var semmeldagen då hon och Hector alltid åkt till Gamla stan för att äta just semlor. Nu åkte hon dit för att äta och dricka för dem båda och hon tände ett ljus hon haft med sig i en liten ljusstake av tenn. Medan hon åt och drack tänkte hon på Hector och det var med högst blandade känslor också. Det fanns ingen tvekan om att hon var glad över hans bortgång. Han hade ju mått så dåligt den där dagen i bilen. Att det var hans fel att bilen krockade var det inget som helst tvivel om. Hon såg med längtan på den semla som var Hectors på andra sidan bordet, samt på det höga glaset med choklad och den smältande grädden. Detta trots att hon inte ens hunnit äta och dricka mer än knappa hälften av sitt eget goda.
Hector, den dumma fan förtjänade att inte kunna se henne sitta där och vräka i sig så lustfyllt hon bara orkade. Knappt hade hon hunnit känna och tänka de där tankarna innan hon såg lågan på ljuset bli mindre och mindre och så plötsligt bara slockna. Plötsligt kände hon hur kallt det blev inne i konditoriet och hon blev liksom litet förvånad först och sedan även litet rädd. Här ville hon inte sitta kvar längre. Hon tog tag i både Hectors semla och sin egen halvätna samt sprang en smula brådstörtat förbi de andra gästerna och ut på gatan i blåsten och kylan. Där stod hon som fastfrusen i en hel minut och bara kippade efter andan. Sedan gick hon ner mot kajen mellan de tätt liggande husen och väntade på bussen. Väl inne i bussens värme klämde hon i sig vad som var kvar av den första semlan och började sedan genast på den som fortfarande var hel, men hon kände en stor saknad efter de två glasen med het choklad. När hon var framme vid sin hållplats var hon färdig med att äta och såg fram emot en kopp hett kaffe på café Staffli och pensel. Med en fundersam rynka mellan ögonen rundade hon bussen medan andra passagerare fortfarande äntrade den buss hon just lämnat. Hon hann knappt uppfatta den stora tunga trucken innan den körde på henne och sedan när hon låg i ambulansen och kände en man sitta och kolla hennes puls såg hon Hectors ansikte framför sig och somnade lugnt in i evigheten bortom smärtor och all hjälp.