Tack för läsning och kritik
det var ju roligt att jag kunde få dig
att skriva mer än blott ett enda ord.

För övrigt har förlåtelse
ingenting med gudstro att göra
själv är jag inte troende religiöst sett
men jag har insett hur gott det kan göra
att försöka förlåta sig själv och andra.

Inte för deras skull så mycket
utan mest för min egen
ety hat trasar sönder själen
o gör hjärtat hårt

ett hårt hjärta har svårare
att släppa in positiva känslor
o kan göras oförmöget att älska
de som inget ont har gjort dig
ännu så länge i alla fall.

kristendom
har egentligen inte gjort värst mycket
det är människorna
som har ondskan och godheten inom sig
det är när de inte får utlopp för sina känslor
som det blir knepigt.

Om man bara får utlopp för positiva känslor
men inte för de negativa
exempelvis för förväntningar
besvikelse, hat och så vidare
så blir det väldigt svårt för en själv

de där känslorna pyser ut då och då
o ibland står människor i vägen och träffas
av de knivar själen kastar omkring sig
utan någon som helst urskiljning...

...så jag anmodar dig att tänka om
om du inte kan förlåta dem öppet
så gör det åtminstone i ditt hjärta

du kan nämligen skilja
på person och handling
förlåt människan om än inte handlingen

om du inte gör det
kan du inte lämna striderna bakom dig
o du blir bara en bitter människa
som samlar på dig mera och mer
av denna oförlåtlighet.

Tro mig, jag vet vad jag talar om
att skriva är en del av bearbetningen
med att förlåta mig själv
inte bara vad andra har gjort mig.

Jag är som sagt inte ett dugg kristen
o inga andra ismer heller för den delen
ety ismer
gör envar fanatisk och tunnelseende.

allt gott till dig, vännen

(oläslig namnteckning)