Antologin i flådda sinnens värld består av dikter från Katarina Eldsjö, Daniela Bjernbrandt, Joakim Rickardsson, Rossana Espinosa, Peter Sällström, Alicja Lappalainen, Mats Bjernhede, Joar Jonasson och David Medrie. Titeln i flådda sinnens värld är hämtad ur Daniela Bjernbrandts dikt "Mosaik" som återfinns på sidan 30 i diktsamlingen. I flera av dikterna gestaltas en trasighet, ett utanförskap eller ett missnöje, men att flådda sinnen skulle vara ett tema är inte helt klart. Här finns politiska ståndpunkter, exempelvis hos Rossana Espinosa, som här, ur en strof i "Gå i land", på sidan 55:

Som när kolonisatörerna beodrade [sic!] marken

Att ligga still; för att sedan plundra den

På allt guld, allt liv, allt grönt

Många gånger om

Espinosa arbetar med flera olika uttryck och former. Dikten "Stambyte" löper över sidorna 62-64 och är uppställd i strofer om tre verser, där varje vers innehåller två eller tre ord. Den osar energi och rentav kräver att få skanderas eller närmast utropas:

Immigrera Ödeslott

Annullera vithetsbrott

Stryp barntillskott

och brottet kommer lite längre ner på samma sida:

Tangera trams fabrikat

Utmana ödet

Frökna till dig,

Direktören!

Många av bidragen innehåller särskrivningar och flera av poeterna skriver på ett ungt sätt, men Joar Jonassons diktning tar det till en högre nivå, som i "TV" på sidan 115:

kanske, men, jag tror på den där rapportens kärring, hon i

ngt stort vinrött skynke, elisabeth något heter hon, en

nyhetskärring skall det visst vara..

jaha dans och news..är det så det skall vara nu på TV ??

Här finns också mänskliga relationer och eftertänksamhet, som i Katarina Eldsjös "Bara en stund" på sidan 6:

Eller den tid det tar att släppa alla vapnen

alla tillika den fäktande garden.

Joakim Rickardsson har med 16 dikter av prosalyrisk karaktär. Jag hittar flera verser och strofer som jag stryker under, ibland gör ett hjärta bredvid. Ett sådant ställe är första strofen i tiden är lång som finns på sidan 35:

Jag har vandrat länge nu.

På det sätt jag för undan grangrenarna

kan jag tro att det är något jag söker.

Att något liksom är på andra sidan, som om varje

kroppsrörelse är en rit, en avläggning, av mig själv.

Även Alicja Lappalainen bjuder på fina bilder och berättelser. Här är första strofen ur "Brevet":

Min kära dotter,

efter alla dessa år svarar jag på dina oskrivna brev.

Vi mår bra trots den hårda polska vintern.

I brist på mat och ved på gården,

odlar vi astrar, geranium och samlar

på försvunna sommarskatter.

Din far tog hand om en skällande tupp,

som ingen ville ha

och jag om en hund som galer.

Alltså, min kära dotter,

vi försöker leva i dig efter döden som vanligt.

(sidan 93)

Det finns guldkorn som glimmar till här och där, men överlag känns boken spretig och obalanserad. Några dikter slår an en känsla, en ton, men i flådda sinnens värld lämnar mig tyvärr inte med mer än så: läsningen slutar i och med den sista sidan.