vi fann varandra
är det inte underligt?
mitt ibland
oss
och inga andra

när försvann vi
ifrån och förbi

när lämnade vi
oss övergivna
inför varandra

så underligt
att minnas
allt som aldrig sades

nog

många gånger


undrar jag
om du sluter dina ögon
med ro i sinnet
innan sömnen möter
dina lugna andetag

när du äntligen stillar dig
när du tillåter dig

vila


och förvåningen
om livet möter dig en gryning
närmare något du inte längre ser
men känner

tillit


har dina tvivel
fört dig bort från dig själv?

vems röst talar orden du lyssnar till?

vilket tonfall befriar dig?

vilken närhet stärker dig?