Från höstträdens viskande andar
hörs vittnesmål om bättre dagar
När ingen annan än det verkliga livet
vandrade runt deras stammar
När ingen bestämde om liv
Allt var som det var
och ingen ifrågasatte det

”Du ska dö och du ska leva”
härmar träden viskande med avsmak
Livets gilla gång gäller inte dem
Varför sätter de inte på sig
sina budskapspins, och låtsas bry sig?
Vargen, björnen, älgen, haren
förstår inte
De kommer aldrig att förstå

Flammande höstträd berättar
sagor om hemska varelser för dem
Men de förstår inte
För endast de hemska varelserna
vet varför de gör vad de gör
Men de förstår inte heller
De vet inte vad liv är

Älven, skogen, berget, havet
kommer inte att förstå
Deras hud skrapas, utan att de vet varför
Men de som gör det vet varför,
även om de aldrig kommer att inse
vad de gör

”De hemska varelserna tycker inte
att något annat än de själva räknas”
berättar åldriga träd
Varför ska en sanning som denna
berättas av träd?
Det vet bara träden,
för de hemska varelserna kan inte förstå detta
De förstår ingenting
Ingenting utanför deras egen värld

Deras värld, som är så enorm,
men i jämförelse så liten
Hur kan dessa, av sin egen dumhet, indoktrinerade
saker få bestämma över livet?
”Du ska dö och du ska leva”
viskar träden

Träden vet vad varelserna våndas över
De var som vargen, björnen, älgen och haren
en gång
Men inte längre
De vet inte vad man ska kämpa för
– sitt liv
De kan bestämma över livet
Därför är det inte värt något längre