Du var verkligen en vänlig och smart människa, Erika. Du köpte blommor åt mig fast jag levde! Inte fyllde jag år ens. En så fin överraskning för mig, när blomsterbudet ringde på. Vadå, blommor? Jag? Varför det?

Det var påsk, tycker jag mig minnas. Bilden jag har inom mig av blommorna tyder på det; ett spännande gult arrangemang i en kruka. Så glad jag blev! Och lite förbryllad. Att min kära kompis tänkte på mig där borta i Järfälla, en helt annan värld än den vi delade en tid. Att hon kom på idén!

Och nu. Jag kräver inte att du ska bli glad åt buketten jag snart ska förära dig, min vän. Jag förväntar mig det inte ens. Av förklarliga skäl. Buketten är till din begravning.

Jag känner mig inte speciellt smart!

Inte glad heller.

Av förklarliga skäl.