Det är sömnlöst
Och det är lönlöst
Hon vet att ingen ser och ingen hör
Och hon hoppas, att ingen rör

Hon är väl inte riktigt som alla andra
Men hon tyckte det lät bra, att sin egen väg vandra
Men hennes väg leder inte någonstans
Och nu har hon snart förlorat sin sista chans

Hon vaknar av att hon aldrig somnade
Hela hennes kropp bara liksom domnade

Hon är dumheten personifierad
Och alla människor gör henne fruktansvärd frustrerad
Ja, hon känner sig jävligt förnedrad

Men det är väl lätt hänt
När man är lite korkad och indolent