Minns du kvällarna på landet?
Hur du lärde mig hjula på det gamla flisiga ekgolvet
Lät mig sitta på styret när du körde alldeles för fort i nedförsbackarna
Sten i skorna, mariekex och syskonhat i överdos
Hur du jagade mig tills jag tappade andan över åkrarna
Hur ont i magen vi fick efter att ha ätit ärtskidor som skulle vara foder åt kossorna?
Mörkret och dina rövarhistorier...
Som jag bara låtsades gå på för att du skulle fortsätta prata
När du tjuvåkte med bilen och glömde pappa
Hur vi skrämde livet ur Lina och Adam, för vi har ju alltid varit tuffast;)
Vi hoppade från takbjälkarna ner i höet, fångade vildkatter och jävlades
Dina ryck i potatislandet, med en turkosfärgad skörd
När vi gick med pinnar efter kvigorna ända till Granmyra
Och du petade alldeles för ofta, i smyg
Återupptäckte det gamla jordgubbslandet och åt upp alla själva
Dränkte varandra i sjöänga, åtminstone tappra försök
Du kastade mig högt upp i luften och drog mig djupt ner i vattnet
Men jag var aldrig rädd, jag litade på dig

Har du samma drömmar nu?
Om busterbåt, villa och en liten fru?
Om framtid som alstomingenjör och två barn, som aldrig skulle få möjligheten att gå svartklädda me tupperat hår?
Vad blev det av vår barndom david
varför tog den slut så fort?
Minns du allt det där?

Bandet mellan oss går aldrig av
du finns alltid där för mig
som jag alltid finns där för dig
vi har alltid hållit varandra om ryggen
utan att förvänta oss något, utan tack
det är bara så det är

huset står tomt nu
inga fötter springer över det flisiga ekgolvet
inga skratt på höloftet hörs längre
höet ligger stelt och gammalt i högar, precis som vi lämnat det
taket i ladan har ruttnat
staketen har gett vika för väder och vind och dinglande barnsben
kalkonerna och kossorna har flyttats
våra kattungar har hittat nya barn
det växer inga jordgubbar längre
ditt potatisland har växt igen
vi har slängt våra gamla drakar
vår pool ligger bakom huset med fastbrända löv i botten
cyklarna står orörda bakom allt nytillkommet bråte
min lilla röda cykel med tjocka hjul
och dom där små fästena man fick med glassbilen
minns du dom, som du fixade så fint åt mig
dom lät fördjävligt
minns du hur du jävlades med mig
hur jag följde efter dig vart du än gick
hur vi slogs på gräsmattan
hade vattenkrig...jag försöker fortfarande men..
Du är så stor.
Så social, vacker, glad, stark, så hej-jag-är-jättesjälvsäker-och-vet-en-massa-saker och alldeles perfekt precis-sådär-som-man-ska-vara.
Du känner inte mig.
Men jag vill vara med dig ändå.

Storebror, jag tycker så mycket om dig, även om jag gärna aldrig skulle erkänna det.

Allt syskonhat /Din lillasystersannapanna