Allting känns som en enda stor lögn och jag vet inte vad jag vill,
när varje dag är likadan och tiden står helt still.
När jag ljuger för mig själv och allting bara upprepar sig,
då blundar jag och önskar att du låg här bredvid mig.

När känslan kryper fram så trodde jag att jag skulle förstå den,
men det är precis som att jag förlorat min självkontroll igen.
När känslan blir för stark och jag inte vad den innebär,
då blundar jag igen och önskar att du var här.

Och för tusende gånger vaknar jag med ångest över det som hänt,
jag försöker somna om och glömma det jag aldrig känt.
Men när han håller om mig och viskar "det är så underbart nu",
då blundar jag och önskar att personen bredvid mig var du...