den där flickan.

alltid med ett brett léende på läpparna
alltid med ögon fyllda av glädje
och förgyllda lockar som dansar bekymmerslöst i nacken, så fort hon skrattar till

tänk att ett sådant vackert yttre,
kan dölja ett så sönderslaget inre.

ett så mörkt förflutet att om hon berättade, skulle ingen dödlig tro henne.



så många salta tårar som börjat sin färd ner för den bleka kinden och dött ut vid den torra mungipan,
så många gånger hennes hjärta slagits itu.

så många gånger hon känt att hon velat ta slut på det hela.
ta slut på knivarna som sakta hugger sönder det som inte redan gått sönder inuti.

hugg, hugg, hugg.

tänk att ett sådant vackert yttre,
kan dölja ett så sönderslaget inre.

i skrivandets stund,
kan jag ej förstå..




att den där flickan faktiskt är jag.