Vem var du den där mannen jag träffade vid busshållplatsen idag, Du berättade om dig själv med yttersta allvar.
Om hur du som ung blivit kallad bävern och hur namnet hängt med, hur dina ögon avslöjade att du gråter när ingen ser.
Om dina två skräckböcker du fått publicerat av ett bokförlag, om hur hårt du jobbat sen men ändå bara bemött avslag.
Om hur du jobbade med din utbildning till parapsykolog, om dina syner din egen värld som ingen annan kunde komma åt
Om hur du var ett medium, en skapelse med identitet, hur du hjälpte folk tolka sina spöken över telefon.
Om hur du sett döda sen den dagen du föddes, hur du lät mig tro det eller ej men jag såg hur du förnöjdes.
Letade du en effekt att stärka vem du är? Letade du en kanske en effekt av rädsla för att motsätta känslan av att inte vara där? Vem var du egentligen bakom din mask av järn.