När jag sluter mina ögon
drar spelande, lekande toner i min själ.
Tar tag och för bort, tillbaka genom århundraden.

Hela jag befinner sig plötsligt i 1800-talets värld.
Hör! Ómkring mig virvlar violin, cellon och pianon
med sina pulserande tempo, stegrande crescendon.

Allegro non troppo, cellosonat i e-moll av Brahms
överbygger höstkvällens tysta mur.
Tas strax över av en ljusare Shumann, Pianokvartett i Ess-dur.

Kammarmusiken omfamnar mig för att sedan
blekna och lämna kvar ett eko.
Utanför påminner sig hösten redan
med sina kala grenar och ilande vindar.

Inom mig hör jag än några kvardröjande toner,
men verkligheten låter inte vänta på sig.