Sittandes på knä i ett svart svalt mörker tänker jag på din hud

är mina ögon öppna eller stängda

vinden piskar mina sinnen till liv

jag för mitt pekfinger till tinningen

det är kyligare nu

det rinner tårar från det som kallas ögon

det som skickar signaler till min hjärna som sedan tolkar färger och former

min hjärna vet

så ock mitt hjärta

jag forminner mig hur en pistol låter

hur avtrycksljudet låter

det var inte mitt pekfinger märker jag nu

tiden saktar in

jag är hemma