Det är en man som varken är unikast eller onormalt normal. Det är en trollkonstnär som bara nästan är finpoet, med tre droppar fulpoet i blodet. Han vill provocera konfliktlöst. Han glorifierar utan att slicka, tar hungrigt emot utan att tacka. Mannen vägrar agera mekaniskt, ändå så ohyggligt innästlad i vanemönstren. Somliga älskar hans känslotankar, en handfull fruktar dem. De flesta fattar inte vad han fiskar efter. Åtskilliga känner ej till hans välbekanta värld. Trollkarlen förskönar intill det perversas gräns. Är en egotrippad en som är väldigt omtänksam. Det är poeten som inte har tid för annat än oändlig tid.