Jag välkomnar dig till min värld

Isolerad från verkligheten står jag kvar i mitt galna hav

Jag är omringad

Omfamnad i en våg av öppna dörrar som sakta stängs
Försöker förgäves ta mig framåt
Försöker greppa dörren, Försöker greppa verkligheten
Försöker ta mig ut.

Dörren sluts

För var dag som går, acceptera det du får,
Sluta blir förvånad, av alla sjuka lögner som vi matas med från år till år,
För åren, dom går vidare.

Inte värt att slösa en tår på nån liten fitta som rycker i vårat hår.
Men vänta bara, dom kommer få.

Dom kommer få det dom sår och när dom får det dom får.
Så ska jag stå där med min blodstänkta kniv,

Med en fast blick

Stirrandes in i dess ögon, skrikandes

Ditt kontrollerande jävla svin!

När jag släpper min kniv och vandrar hem i nattens lugnande mörka omgiv.



Den natten fann jag mina bästa vänner,
Dom sitter i min skalle och kastar ut sjuka tankar som verkar styra min händer
Jag vet inte vad som händer, när dom greppar mitt förnuft
Jag greppar efter luft.
Försöker fly, känner mig yr. Alla handlingar dom styr.
Min framtid så dyr.

Men känslan går snabbt över till ett underbart misär, moralen faller isär
Hatet styr våran väg medan jag försöker komma iväg,

Men rösterna ser ner på mig dom ber mig,

Lyssna till ditt inner, Innan din ro försvinner,
Försök släcka lågan, om du vill glömma denna plågan

För livet beter sig som en eld.
Du måste släcka,
fråga frågan.

Är det värt denna plågan?