det fyller mina händer
varje dag, åh

ta mig härifrån

himlarna som ständigt spricker
det dystra huset mittemot
de svarta gluggarna
skuggorna i mitt nedsläckta hem
surret och bruset i den malande tystnaden

jag försöker att låtsas
som att jag kan

med mobilens tyngd i min blick;
alla de nummer jag slår
man aldrig lyckas ringa
det går timmar
och till slut kan jag bara snyfta

vilket underbart liv

fåglar i rönnbärsträdet pickar;
döda grenar samlas på marken
jag ser mig själv ligga där
vänta på förruttnelsen
naken och blottad

det finns bara trygghet på en plats
men där finns ingen verklig plats för mig

jag bara multnar
som löven multnar
in i grästäcken,
multnar jag
in i mig själv

alltid tillbaka på samma plats varje morgon
för att uppgivet öppna ögonen

glida vidare ifrån livet