För en eftermiddag
i din värld
offrar jag dagar
år
för att få höra
din melodi
bakom mitt öra
vad är väl evigheten
om jag inte
får röra
vid hjärtat
som göms
bakom ironi
bakom din mur
anar jag
ditt riktiga namn
och räddningen
kommer
genom sprickorna
lyser som staden
i betong

För en eftermiddag
i din famn
skulle jag offra
själens odödlighet
vi lyfter från grunden
flyter in i varandra
som färger
i en regnig tid