Poetens ord
stals,våldtogs
av oförstående massor
poetens ord
söndertuggade
till en sorlig relik
av en storslagen epok
seklernas gång
som hjulspår

Poetens försvar:
Jag ville stå
på en scen
och framföra
något underbart
något berusande
men jag insåg
att jag var
en död pojke
ändå skall
jag en dag
gå upp
från min grav
och visa med pennan
vad riktig lidelse är
hur den bränner
hål på den svaga,bräckliga hud
som gav mig doft
ni kommer ångra er
hur ni dränkte
mina ord
i gift och i självbedrägeri

Och nu tystnad