det får räcka nu - livet
en sista puts av fågelnäbb
en vinges flykt vill vila

rävsaxtass i andnöd bedd
att äta allt som sårar
ur järnets rost å gömmen

töm din kalk, ett sista drag
kring knuten vill jag täta
sammanföra alla lösa blad

det lossnar ett löv ur trädet
för frönas sådd och spå
så framtid i ett tecken

rystad båge, spänner sträng
tonfall valt att kväva
lust till liv och lem

vittrar sakta undan
allt som aldrig var och blev
bortglömt tappat rasat

glädjen i att mötas
en dag som denna är
blott vittnen bävar

sakta stannar hjärtats slag
det mörknar vid den gnista
som skälver andas
flimrar svagt, än i det sista