Någon sa en gång till mig
att samvetet är som ett kugghjul i hjärtat.
Ju mer hemska saker vi ser, hör och gör
desto mer förstörs taggarna på kugghjulet,
desto mindre blir det
och desto mindre bryr vi oss.

Mitt kugghjul är så sjukt litet,
att jag kan vara riktigt jävla elak
utan att bry mig eller få minsta dåligt samvete.
Men inombords äter det upp mig.
Taggarna på kugghjulet har brutit sig loss
och svävar runt och river sönder mig inifrån.
Det gör ont och jag hatar mig själv
mer och mer för varje sak jag gör
varje elakt ord jag säger
och varje andetag jag tar.

Hur blir man av med sig själv?