En vishetskägla väckt av djupa drömmar
har sanningen från sanning separerat,
i rymders färg vägt upp och validerat
de strålskär som i sinnesväven ömmar
Då tillvaron, i avsaknad av tömmar
i vredesvektorns riktning har sonderat
och nått den punkt där pulsen emanerat -
där välvda revor pryder vävens sömmar
I detta nexus skiftas perspektiven;
muterar mellan självisk frid och skuld
när blickar klänger an mot varats mål
I vitt på vitt står domessensen skriven;
att tyda den är vredgat, glödgat guld ...
men blindhet bländas ej av svarta hål