över broarna
hör jag dig
din kropp krampar

vid din sida
stryker jag din ryggrad
och viskar om roten
inte kemiska reaktioner
utan den verkliga roten
Hon

du lyssnar
bakom dina slutna ögon
och darrande abstinens

jag binder bandet med tjocka rep
mellan er, dig och henne

min mobil vid ditt öra
rösten värmer hela rummet

och ångan får mina lungor att stelna
jag är inte hon

min bön om att få vara din
sjunger ur min mun

du ser på mig
stryker mina öronsnibbar
viskar


du där
jag här

då inser jag
att du ser mig

jag som är större än min vilja
mina känslor

du ser mig
bortom min bön
du ser mig som ingen annan