Vinterns kyla känns
Djupt liksom ensamhetens
Kommer i vågor
På fruset hav

Ibland värmer världen
Ger vad den kan
Låter stunder bli ljusa
Fyllda av värme
Kanske för att visa
Vad man inte längre har

Låter minnen vakna
Känner tyngden växa
Minnen som lyser
I mörkret
Gamla minnen
Nya minnen
Vad man fått
Vad man kanske får
Framtid oviss

Saknar ord som borde sägas
Där tiden lägger munkavle
Saknar ord som borde sägas
Till ljuset i mitt liv
Ord som borde sägas
Till vilken mening
Då svaret för alltid är givet