En dålig dag, en bra dag.

Johan kommer hem från jobbet klockan sex på morgonen en måndag i januari.
Han tar av sig företagsoverallen, sätter på kaffe bryggaren och kliver in i duschen, snart sitter han i morgonrock vid köksbordet och tittar ut genom fönstret.
Johan jobbar som natt som lager arbetare åt ett stort postorder företag i den lilla staden i norra Sverige där han bor. Han har jobbat elva tolvtimmars pass den senaste veckan, men Johan har inget emot det, även om han är trött när han kommer hem på morgnarna. Jobbet är avslappnade enformigt, en maskin hämtar allt som ska ut med en order allt han behöver göra är att packa det och skicka iväg det i dom för adresserade lådorna, inget att se fram emot inget att bli besviken över och inga överraskningar.
Men nu tänker inte Johan på jobbet.
Den första lediga dagen på en längre ledighet brukar han hålla sig vaken och på så sätt få dags rytmen tillbaka. Även om det innebär att han kommer att vara trött hela dagen så njuter han av det, det är en väntan på att få bli utvilad, och Johan har alltid tyckt att väntan förstärker ögonblicket då längtan uppfylls.
Just nu längtar han till soluppgången. Det har varit den kallaste vintern på många år och temperaturen har hållit sig mellan minus tjugo och trettiofem grader hela veckan allt är täckt av vit snö och glittrande frost. Det finns en ok mack några kilometer norrut längs riksvägen som ligger perfekt till om man vill titta på soluppgången över bergen, och dom säljer en mycket god bacon och kyckling baguette som skulle förstärka njutningen av en soluppgång i frost landskapet.

När han sitter i bilen och åker genom mörkret tänker han på hur mycket han tycker om molnfria soluppgångar, det är som ett litet mirakel, att just när det är som mörkast och kallast och man tror att natten aldrig ska ta slut och mörkret slutligen segrat, så syns en smal rand av ljus vid horisonten som bara växer och växer, jagar bort mörkret och sprider sin värme, och bara efter några minuter är det som om mörkret aldrig hade funnits.
Han tänker också på den goda baguetten han kan redan känna smaken av den och längtar efter att få sätta tänderna i den på riktigt, han tycker om att längta.
När han närmar sig bensinstationens stora strålkastare tittar han upp och upptäcker att han inte längre kan se stjärnorna! Moln har dragit in för att förstöra den perfekta soluppgången och Johan känner besvikelsen komma krypande. Han försöker skjuter undan den med tankar på baguetten, men dom trevliga tankarna om den vackra vintern känns redan avlägsna och en bitter tanke att kylan bara finns för att jävlas med Johan dyker o välkommen upp. Är han tänker på det är nog hela vintern till för att jävlas med Johan, bara en lång rad av snöskottning, halka och strömavbrott.
Med en kraftansträngning skjuter han undan dom mörka tankarna, det här skulle ju vara en bra dag!
När han svänger in till parkeringen utanför OK dominerar återigen längtan efter en bacon och kyckling baguette hans tankar och han nynnar lätt på en glad bit han hört på radion under natten när han går mot skjut dörrarna på macken.
Men glädjen utbyts snart mot raseri när han upptäcker att hyllan märkt med texten ”bacon och kyckling baguette” är tom! Han ser att det står nån jävla personal fitta i disken och stormar dit, hon är ganska ful faktiskt med en uppåt näsa som en gris och rakt livlöst hår i en otrevlig gulbrun-aktig färg, och hon ser rädd ut när han skrikande frågar om gris fittan inte kan göra tillräckligt många baugetter eller om dom inte låter henne vara i närheten av maten av sanitetskäl? Hennes fula fräkniga ansikte blir ännu fulare när det skrynklas ihop av gråt och hon avslöjar en glugg stor som grand canyon när hon öppnar käften och ber honom gå innan hon ringer polisen. Johan tittar rasande på klockan; halv åtta, och mins att hans dryga efterblivna bekanta Klas som en gång jobbade på ok brukade klaga på dom långa natt passen. Johan kan riktigt höra hans jävla gnäll: och så slutar man inte förens klockan åtta på morgonen! Man blir ju helt slut... han kastar en hastig blick på grisfittans namnskylt, Kajsa, innan han talar om för henne att hon inte sett det sista av honom och stormar ut. Han kan höra den fula fittans snyftanden innan skjutdörrarna går igen bakom honom. Han hoppar in i bilen och riv startar så snön yr, ut på riksvägen och iväg till en liten skogsväg några hundra meter där ifrån. Öppnar bagaget och plockar fram en tjock tyg kasse han brukar använda när han handlar och en rulle silvertejp han alltid förvarar i bilen tillsammans med lite bra att ha grejar om bilen skulle haverera. Han kutar tillbaka till macken luften som rusar mot hans ansikte är kall men ilskan får det ändå att hetta i ansiktet, varför skulle den korkade jävla gris horan förstöra hans soluppgång? Det här skulle ju bli en bra dag! Till baka vid macken ställer han sig bakom en container vid personal entrén. Han kollar klockan igen; fem i åtta, bra hon borde inte komma ut innan fem-tio över beroende på hur mycket hon har att plocka ihop och skriva innan hon går hem.
Johan tittar sig omkring och ser en trasig kofångare, som står lutad mot väggen utanför gör-det-själv hallen, han stövlar muttrade dit och väger den i händerna, ”få se om du är så kaxig med den här inkörd i pannbenet din lilla hora”. Han går och ställer sig bakom containern igen.
När hon kommer ut ha hans händer hunnit bli kalla av att hålla det otympliga metall tillhygget, den lilla äckel grisen dröjde förstås extra, allt för att jävlas med mig så klart tänker han. Hon ser ännu fulare ut än han minns henne och han bara väntar på att få höra ett ”oink” från hennes fula jävla tryne när han klipper till henne av alla sina krafter i nacken med sitt tillhygge, inget oink bara ett tungt dunk när hon slår i bilen hon just skulle låsa upp.
Johan flåsar tungt när han kånkar henne till baka till den lilla skogsvägen hon vaknar till någonstans halvägs och ska såklart göra tillvaron ännu jobbigare för Johan genom att sparka med dom ihoptjepade benen och skrika dämpat i den improviserade tejp-munkaveln. Med bilen väl inom synhåll slänger han ner henne på marken han siktar på en stor sten men givetvis ska den lilla fittungen vrida och vända på sig så han missar.
Mer förbannad än någonsin trär han tygkassen över hennes fula grisansikte för att hindra blod och hjärnsubstans från att kleta ner hans kläder, han har ingen tvätt tid den här veckan, sen fattar han ett stadigt tag med båda händerna om kofångaren och börjar slå.
Den tjockskalliga grisfittan krävde fem slag innan skallen sprack och en röd sörja började rinna ur kassen ”fittan var tvungen att göra mig svettig innan hon dog tänker han där han sitter i bilen på väg hem, kofångaren ligger i passagerar sätet, Johan har bestämt sig för att han tröttnat på Klas och hans gnäll också.
En röd sol stiger bakom tjocka gråa moln, men Johan tänker bara på hur mycket han avskyr att bli besviken, och på att det skulle ha varit en bra dag.





När han sitter i bilen och åker genom mörkret tänker han på hur mycket han tycker om molnfria soluppgångar, det är som ett litet mirakel, att just när det är som mörkast och kallast och man tror att natten aldrig ska ta slut och mörkret slutligen segrat, så syns en smal rand av ljus vid horisonten som bara växer och växer, jagar bort mörkret och sprider sin värme, och bara efter några minuter är det som om mörkret aldrig hade funnits.
Han tänker också på den goda baguetten han kan redan känna smaken av den och längtar efter att få sätta tänderna i den på riktigt, han tycker om att längta.
När han närmar sig bensinstationens stora strålkastare tittar han upp och upptäcker till sin belåtenhet att stjärnorna tindrar långt där uppe och att det inte är ett moln i sikte! Hans tankar vandrar nöjda in på vilken bra vinter det varit på alla sätt, snön har varit lätt på grund av kylan så snöskottningen har varit en fröjd, snön har känts så lätt och luftig att Johan har fantiserat om att han är en ängel som skottar bort moln. Halkan har hållit dom flesta borta från vägarna så resorna till och från jobbet har gått snabba och smidiga. Till och med strömavbrotten har varit en fröjd och då Johan aldrig tittat så mycket på TV och inte ens äger en dator, så spenderar han dom korta strömlösa timmarna framför en rejäl brasa med en whiskey och ett pussel. Han svänger in på parkeringen till macken och hans tankar är återigen fyllda av vackra soluppgångar och smaskiga baguetter, han nynnar lätt på en glad bit han hört på radion under natten när han går mot skjut dörrarna på macken. Hans hjärta hoppar nästan över ett slag när han upptäcker att hyllan märkt med texten ”bacon och kyckling baguette” är tom! Han känner besvikelsen komma krypande när han plötsligt ser något! Längst in på hyllan ligger det en underbar soluppgångsförstärkande bacon och kyckling baguette! Med ett glatt utrop hugger han tag i baguetten och går med ett brett grin mot kassan, han tappar nästan andan när han ser den söta flickan som står i disken, hon har ett sött hjärtformat ansikte inramat av vackert mörk blont hår som faller elegant ner över hennes axlar med en liten förtjusande antydan till uppåt näsa. Hon ler glatt tillbaka mot Johan och han kan ana en liten glugg i den annars så perfekta och skinande vita tandraden.
Hon är nog det vackraste han någon sin sätt! Hon fullkomligt lyser av livsglädje och han har ju alltid varit svag för fräknar. Han betalar flickan och frågar om hon gjort baguetten just för honom, och hon svarar att hon nästan var rädd att han inte skulle hinna få den innan hon går av för morgonen. Han kastar en blick på klockan; halv åtta, han mins att hans goda vän Klas som en gång jobbade på ok talat om för honom hur han alltid brukade hinna gå av sitt pass innan soluppgången och hur han ibland stannade kvar bara för att se den stigande solen sprida sina strålar över landskapet.
Han slänger en blick på hennes namn skylt, Kajsa, innan han frågar henne om hon har något emot att stanna kvar efter att hon slutat för att se på soluppgången med honom och hon svarar att inte ska en så stilig och trevlig man som Johan behöva se på en soluppgång utan sällskap ”jag går av klockan åtta” säger hon och Johan tänker att det här kommer att bli en bra dag.
Hon kommer ut genom personal entrén och dom går tillsammans runt macken för att få bästa möjliga utsikt, Johan är så fångad av hennes uppenbarelse att han nästan snubblar på en trasig kofångare som står lutad mot väggen utanför gör-det-själv hallen, Kajsa skrattar och tar tag i hans arm för att stötta honom medan han återvinner balansen.
En rödsol stiger på en perfekt molnfri himmel och gör så att snön och frosten på alla träd och berg glittrar som diamanter, dom står bredvid varandra och han frågar henne hur hon gör för att lysa så starkt som hon gör, hon berättar att hon fick reda på att hon är gravid förra veckan, hon och hennes man har försökt så länge, och nu har det äntligen hänt! Johan tar yttligare en tugga på den gudomliga baguetten som den strålande Kajsa har gjort åt honom och han tänker på hur glad han är för hennes skull. Det är en bra dag och han skulle kanske ta och hälsa på Klas? Han blir alltid så glad när han får besök.....