I min egen tidsrymd kan jag skapa nya världar
se det som jag vill se
där dunkar bara skapandets rytm inom mig

andetagen vilar tungt ovanför och inuti

där får endast konstnären plats

ett liten rum för en

för mig själv

där tankar kan flyga fritt utan avbrott
utan oro och tid
där finns endast känslor

förståelsen står o väger i dörröppningen

men vill inte komma in

jag välkomnar inte någon nu,
inte för att det är bäst så, utan för att jag inte vill