Han känner hur läpparna fuktas av hans eget blod, blodet från hans panna. Han plockar upp pappret från det kalla golvet och torkar bort blodet från pannan och ner till munnen. Pappret blir alldeles rött och fuktigt. Om han ändå hade mod att kalla på hjälp. Han kollar på sin blålila hand, den är full av skärsår. Han gör ett försök att kliva upp, men faller livlös ihop i en hög på det gråa och kalla golvet. Med all kraft han har kvar sätter han sig upp igen och lutar sig mot den gråvita väggen. Han hör tunga steg från övervåningen. Han stelnar till när någon närmar sig rummet. Han sätter sig i fosterställning och kniper igen ögonen. Sen blir allt svart...