När en människa 'betalar' för sex så är det inte sex man betalar för. Man betalar för att dels slippa uttrycka kärlek. Dels betalar man för att slippa ta ansvar för de handlingar man sedan utför, oavsett det är planerade handlingar eller ej.

Ungefär som med våldtäkt och misshandel handlar det mer om en sorts maktutvövning där man befriar sig från ansvaret för sina handlingar.
Detta handlar naturligtvis om människor. Människor som förgår sig mot andra och människor som blir utnyttjade av andra.

Det är inte i huvudsak en fråga om kön. Även om man kan tycka att procenten väger över åt det ena hållet vad det gäller könsfördelningen. Man kan inte ursäkta vad minoriteter gör genom att framhålla att det finns en majoritet som sysslar med samma sak.

Det vore som att ge vissa carte blanche för att mörda bara ibland eftersom det ändå finns andra som mördar oftare. Det är alltså principen det handlar om. Ett brott blir inte mindre brott bara för att det är en obekväm sanning att kvinnor och män ibland begår brott.

Att det finns människor som då och då begår sådana handlingar mot andra, som de själva inte skulle vilja bli utsatta för själva. Bli utsatt för makmissbruk och brott. Det ligger i människans natur att låta 'tillfället göra tjuven'. Då spelar det väldigt liten roll av vilket kön människan tillhör. Det är det som är jämlikhet. Att behandla alla fall av missbruk som just missbruk, oavsett vem som missbrukar.

Att slåss för 'rättvisa' och emot 'brott och missbruk' måste därför föras på ett sådant sätt att man ser varje individuellt fall för sig, samtidigt räkna med att människor följer vissa mönster i sitt beteende, även om inte alla kommer att bli en tjuv, en mördare, en missbrukare, bara för att tillfället kommer, uppstår.

Trovärdigheten måste rimligen urholkas om man börjar klandra ena könet för dess möjliga brottslighet och samtidigt vilja se genom fingrarna för att det andra könet begår brott, ger efter för lusten att kliva en smula över den skiljelinje 'vi alla' påstår att vi vill värna. Åtminstone då vi själva inte står inför att granskas i sömmarna.

Om man inte är villig att blunda för brott när de begås av en människa, hur kan man då vilja ägna sig åt att blunda när det begås av en annan? Om jag vill framstå som trovärdig när jag angriper exempelvis våldtäkt och misshandel så måste jag väl kunna tänka mig att protestera mot detta oavsett vem som begår dessa handlingar och oavsett vilka ssom drabbas av sådana handlingar?

Man kan inte hämnas gamla oförätter mot de som förgick sig emot en när man själv var ett barn, eller på en möjlig arbetsplats man inte längre tillhör. Men man kan ställa upp på andra människor som i ett tänkt 'nu' drabbas av det som man kunde ha önskat det fanns stöd att söka då när det hände en själv. Varje ny generation vuxna påstår ofta nog att vi vill kunna ge den generation som kommer efter oss, en uppväxt och framtid vi själva inte kunde få. Kanske skall man tänka litet mera i de banorna när det faktiskt uppträder i ens egen omgivning och närmiljö.

Högaktningsfullt
Petra
(oläslig namnteckning)