konsekvensen grinar illa i ditt ansiktsutryck
dina skrik stannar i kraniet likt en hjärblödning
informationen slår ditt samvetetes nyck
och pulsen ökar av ständig övergödning

du är din egen trådfångare kroniskt passé
där motstånden bryter naturens lag
med apati blir likgiltigheten rikligt blassé
och blodkropparna upphör med ett fruset hjärtslag

sonika är du en himmelskropp
målad av en svulten själ
där du i spegeln är ett avlopp
och ett eko av miljarder farväl

personifierat lystrar din påhittade måne om
att akustiken i ditt förvillande och tomma sinne
då en mänsklighet förtvinas innan ett småningom
som ska hindra ett självuppfyllt vansinne

resultatet av din egen jakt
är summan av ett jag
där självbilden är i all sin prakt
medan kroppen är ett fruset hjärtslag