Dystra olycksbådande moln lyses upp av metropolens gulaktiga sken när de tungt rullar fram över en bläcksvart, stjärnlös himmel. Piskande regn dränker stadens gator och regnets droppar krossas mot dess hud av stål och betong.
En klorblå neonskylt fräser i hällregnet och under ett illa lagat tak huttrar några människor i slitna kläder där de sitter vid en nött serveringsdisk tillhörandes ett snabbmatshak. Vinden biter sig in i deras hud där de försöker få i sig sin middag från svampiga papperstallrikar med frusna, skakande fingrar. De klagar i dämpade ordalag om det ihållande ovädret och hemska arbetsförhållanden, grymma arbetsledare och korrupta politiker.
En flottig falafelboll faller ned på den blöta asfalten och en brunpälsad råtta stor som en vinflaska med dovt glödröda ögon kilar fram och stjäl den. På kvicka fötter bär den med sig maten in i en mörk gränd mittemot över gatan från snabbköket och försvinner in under en hög av ruttnande pappkartonger.
En man i ankellång överrock i korpsvart ylle kommer gående. Hårda klackar slår skarpt mot kullerstenarna och vått kastanjebrunt hår glänser i ljuset som silar ut genom smutsiga gardiner i fönstren ovanför, samtidigt som hårda agatklå ögon betraktar det som finns framför.
Husen klöser sig uppåt mot himlen, likt mörka skuggor av väderbitet sandbrunt tegel, regnet fortsätter obarmhärtigt att ösa ner, och vatten porlar nerför gatan. Skyfallet sköljer bort allt skräp och smuts som samlats mellan stenarna. Ett par överfulla, rostiga sopcontainrar står längsmed den ena väggen och bredvid dem sitter en man i en hög med sopor lutad mot den kalla tegelväggen. Han hostar en rad hårda hostningar, och hans valkiga hand fläckas med vinrött blod. Han ser hjälplöst upp på den välklädde individ som obekymrat vandrar förbi honom där han ligger.
Nathaniel grimaserar knappt märkbart när han går förbi uteliggaren, det stinker alldeles hemsk, en blandning av ruttnande avfall och urin. Halvägs ut till gatan börjar han vissla en munter melodi från sina barndomsår, glad att vara på väg bort ifrån den illaluktande bakgatan och dess sluskiga invånare. Väl ute på gatan stannar han upp, och hör den hemlöse rosslande hostningar bakom sig. Oberörd blinkar han regnet ur ögonen och korsar gatan på väg till snabbköket.
De fyra arbetarna som redan sitter vid disken tittar förvånat på honom när han kommer fram och lutar sig mot disken. Han ger dem en skarp blick och de återgår till sina halvtomma tallrikar, bittert mumlandes sinsemellan om rika snorvalpar.
Föreståndaren, en korpulent herre med eldfängt rött skägg som ger en markant kontrast mot hans isblå ögon och bleka hud. Han är iklädd en mörkbrun skjorta och byxor i samma kulör och har dessutom ett fettfläckigt förkläde på sig. Han drar en köttig hand över sin kala hjässa när han ser Nathaniel sitta vid disken. Han går fram till honom och ger honom en osäker, frågande blick.