underbarheten målar din midja i mitt minne
jag rodnar av den bara tanken

du lever förundrat i mitt sinne
och jag dör av kärlekskranken


jag ser dig vila i ett förfalskat famntag
vi har drunknat i en dunkel dröm

underbarheten gör min andning svag
längtan gör min själ förvridet öm


prisad under framgångens ritualer
stämplar min tanke allena

förtappat är blott hjärtats manualer
som skulle oss förena


din längtan syns genom hårdaste betong
mina händer bedjar bakom härdade murar

vi ligger och känslodör i varsin kokong
medan kärlekens lustar oss ständigt lurar


monotont väntar en kärlek sitt sista mirakel
fråntagen den enda kvarvarande magin

där hopplöshetens väntar på sitt orakel
är kärlekens väntan mitt sorgfyllda toxin