Det var solen som letade sig in
genom fibrerna i tågfönstrets tjocka, iskalla vägg
som skiljde mig från ett gnistrande landskap utanför

Det var spegelbilden som höll mig tillbaka
hindrade mig från att flyga över slätten,
som låg där och längtade efter mina vingars mjuka rörelser

Men håll mig fast, hindra mitt hjärtas längtan efter frihet
Lås in mig någonstans, där månen är det enda som når mig, i tanken

Glittrande ska jag spegla din skönhet, gömma undan alla tvivel,
alla kval och tårar

För det var min hand som frös till is, när jag sträckte mig efter det underbara, försökte nå din fulländade gestalt

Skyskraporna skriker grå betong, på andra sidan järnvägsspåret, som ska föra mig bort

Det var horisonten som lockade, viskade ömma ord,
hypnotiserade hela det väsen som är jag