inga människor är kvar
alla har gått
det ända som jag har kvar
är ensamheten

den omfamnar mig med sina stora armar
jag förlorade den en gång
men nu är den tillbaka

precis som en hemsk plåga
jagar den mig dag efter dag
det känns som den är här
för att stanna

hålet i bröstet
börjar växa igen
det är inget ljus som strålar ut
utan en dunkel rök

som bevisar att jag är gjord av järn
människan har lämnat mig för längesen
trots mina tusentals försök
att få den tillbaka

vi kommer alla falla
i denna fälla
vi kommer alla dö
för oss själva