Änglar

"Möjligheterna finns".
Så viskade änglarna,
och jag trodde dem.
Jag kände instinktivt,
blickande mot horisonten,
att det fanns något
i den oändliga världen.

Sedan slutade jag att tro.
Världen var grå betonghus.
Drömmen var åtta timmar
mellan mekanisk plikt och slit
för att betala den grå betongen.
Det måste vara så, sade de
som jag mötte i betongen.

Åren klampade hårt
på forntidens änglar.
Men någonstans
fanns de kvar och glimtade
en vårdag ibland;
om jag griper tag i dem
försvinner betongen.