Jag söker mig till något, söker mig till något som kan stilla mitt inre, men jag strövar runt på fel grund. Vägen känns lång och bördig, mina fotspår är de ända som finns kvar efter det att jag försvunnit.

Efter att mörkret har lagt sig över dess kropp, blir jag ett med nattens ögonblick. Jag strävar efter något som jag ej kan hitta, han som kommer aldrig att komma, han som kommer aldrig att finnas.

Regnets kalla droppar sköljer över tårarna som rinner ner, en för en. Sköljer bort avtrycket i dess jord, finns inte ett ända minne kvar. Allt är bortförd.