Men jag ler
och jag går
stabilt
Och jag ryggar tillbaka
när jag tar vid is
och jag jagas
av tanken
att ta farväl
när jag känner
smärtan
i min akilleshäl.

Men jag vet
att det måste bli
och jag ska
kunna gå förbi
För jag kan
ditt mentala spel
och jag kommer
ta mig ur det hel.

Med andetag
av ett utgrävt lik
där du lika sällan
blir antik
för du överlever
inte världen här
när jag vet
att du på livet tär.

Och jag önskar
att du var jag
och jag önskar
att du blir kvar
men du klarar
inte
en dag
i de klackar
jag gjort till lag.


När vi ses
går jag min väg
du följer efter
och tar besvär
och jag vet
att du vill ha det så
när jag
och klackarna
kan gå.