Jag tycker gatan framför mig ser ovanligt tom ut. Hyreshusen som ramar in den står ovanligt stilla och tysta.
Regnet som öser ner rinner ner i brunnarna utan att hjulen till någon bil stänker upp det på mig där jag står. Balanserandes med tårna utanför trottoarkanten, med blicken upp mot huset mittemot.
Femte våningen, tredje fönstret.

Jag har min gula regnrock på, vita strumpbyxor och svarta kängor.
Hur länge jag hade tänkt stå här vet jag inte och egentligen känns det ganska dumt.
Rodnar fastän ingen ser.
Fastän gatan är tom.

Det är eftermiddag och skolbarn borde vara påväg hem från fritids, män och kvinnor borde komma skyndandes från sina jobb för att hinna handla och sen iväg igen till det där andra som jobbande män och kvinnor gör på kvällarna.

Men gatan är tom.
Din lägenhet är tom.
Jag har min gula regnrock på, vita strumpbyxor och svarta kängor.
Jag kan stå här länge.