Scenen är hemmet, en söndags eftermiddag i april 2008 i en större småstad (Alingsör) någonstans i Sverige.

Hon.
- Du, jag kan inte med att du porrsurfar och jag kan inte med att du onanerar istället för att ligga med mig.
Han.
- Du, jag kan inte med att du tänker så.
Hon.
- Vad menar du med det?
Han.
- Jo, jag menar det att mina intressen är mina egna privata sfärer.
Hon.
- Vad då privata sfärer?
Han.
- Om du ärligt kan säga att du inte har privata sfärer du inte släpper in mig i, alldeles oavsett vad det handlar om. Om du ärligt kan säga att du aldrig tänker på någon annan än mig när du tänker på förälskelse, sex och liknande där du själv är involverad. Om du vill mena på att du aldrig gör något i samma stil som att onanera medan jag inte är med. Om du ärligt kan säga att du aldrig gör någonting för egen del där du kunnat inviga mig om du bara ville, men där du då skulle ha gjort dessa saker just därför att jag inte är med. Då förstår jag vad du menar med det.
Hon.
- Så du tror dig förstå mig i alla fall? Vad jag gör i duschen angår ingen annan än mig själv.
Han.
- Men jag kan inte tänka mig att leva med en människa som inte har ett eget liv också.

Hon.
- Tacka fan för att jag har ett eget liv.

Han.
- Du måste ju kunna agera och njuta av livet även när jag inte är med. Du kan ju inte leva genom mig, som om du vore en sorts underavdelning till min själ. Vad jag gör av den del som är min privata sfär, det angår bara mig. Så länge jag inte skadar någon uppsåtligt och så länge jag inte utvecklar mitt görande till ett missbruk.
Hon.
- Skadar någon. Vad menar du med det egentligen? Jag har väl för helvete aldrig skadat någon?
Han.
- Ja, då angår det dig inte. Jo, jag kan berätta valda delar av min privata sfär för dig. Men då gör jag det frivillig och inte för att jag står inför din domstol.
Hon.
- Vad då för jävla domstol?
Han.
- Om du har privata sfärer som du inte berättar om för mig, då är du i samma sits som jag. Om du står i duschen och tvättar dig och kommer på dig själv med att smeka dig själv och drömma om andra män. Då är du i din privata sfär och det har ingenting med mig att göra. Dagdrömmar är ingen konkurrent till livet i ’verkligheten’. En hobby eller ett intresse är inte heller en konkurrent till ens älskade. Det enda som kan konkurrera är missbruk. Och det vet du ju vad missbruk är.
Hon.
- Jag tycker att ditt surfande är ett missbruk. Du skulle kunna älska mig litet mera istället för den där jävla datorn.
Han.
- Det är när man fascineras av något så mycket att man låter det ta över ens liv. Man skyddar det till varje pris och tänker knappt på annat än när man skall få tid till att ägna sig åt denna fascination. Man tappar huvudet, kontrollen, kalla det vad du vill.
Hon.
- Nog fan har du tappat huvudet alltid. Alla de där jävla brudarna du glor på jämt. Fattar du inte att jag blir lack då?
Han.
- Vet du förresten något om varifrån de där kläderna kommer som du jämt går och trånar efter? Vet du vem eller vilka som tillverkar dem? Vet du vilka villkor de lever under som syr de där kläderna? Kan du med gott samvete säga att du vet detta och tycker att det är helt okej att köpa och bära dem? De där tidningarna du läser, var tror du innehållet i dem kommer ifrån, vad tror du människorna i dem skulle ha att säga till dig om de visste att du läste dem? Vad gör innehållet med de människor som läser dem? Kan du ärligt säga att det inte är en sorts mental onani att vecka efter vecka göra något som du egentligen innerst inne skäms för att du gör?
Hon.
- Kändisar gör vad som helst för att hamna i tidningen. Ingen rök utan eld heller.
Det vet man ju.
Han.
- Att skämmas kan vara något sunt, men behöver inte vara det. Den som har en smula koll på läget behöver inte skämmas. Det finns tillgång på saker i samhället och i individens hjärna och sinnen. Det är individens egen sak att ta ansvar för vad man gör, att kunna stå för det och om förhör skulle uppkomma, att kunna berätta om varför man gör det och att det täcker behov man har och att det inte i första hand skadar någon annan uppsåtligt.
Hon.
- Kallar du det att ta ansvar att sitta framför den där jävla datorn? Är det inte datorn så är det sporten i tv eller att vara ute med ’grabbarna’. Du, det var jävligt länge sen de var några grabbar. Nu är de fan i mig samma sorts medelålders gubbar som du håller på att bli.
Han.
- Att det kan tänkas skada någon eller några i förlängningen, det är nog något man får leva med. Nämn någonting som du sysslar med eller något du konsumerar där du tagit reda på att det i förlängningen inte kan skada eller inte skadar någon annan. Jag tror du får svårt att hitta något. Om du råkar tappa en papperslapp på gatan som någon annan sedan hittar, vilket ansvar har du då för vad som händer den personen? För resten av den personens liv.
Hon.
- Du, andra människor tänker jag fan i mig inte börja bry mig om bara för att du försöker blanda bort korten med det där snacket om fjärilen på andra sidan jorden. Även om du menar att den finns här hemma på gatan.
Han.
- Du kan välja att vilja tala med mig om saker. Se gärna till att du tror dig veta vad du talar om när du dömer mig eller någon annan. Kom ihåg att köpa en tvätthandske så att du när du duschar nästa gång slipper låta handen röra huden för då vet man aldrig vart dina tankar vandrar iväg med dig. Du har väl handskar på dig vart du än rör på dig i verkligheten? Du vill ju inte kontaminera verkligheten med den som är du. Sätt nu på dig solglasögonen på dig, ja de där mörka, så att ingen på allvar kan tränga in i din själ och påverka dig eller låta sig påverkas av dig. Om du ändå skulle låta det ske så vet du att jag väntar på dig ikväll och då får du låta samvetet tala och överlåta åt mig att döma.
Hon.
- Du kan ta dig själv och den där jävla verkligheten du tror att du lever i och köra upp den i…
Han.
- Det går inte, där har jag redan den verklighet du körde upp i arschlet på mig förra veckan.
Hon.
- Så nu tror du att du fick sista ordet, va?

Några timmar senare hörs det konstiga ljud från sovrummet. Förmodligen någon som flyttar omkring möblerna i ett försök att förnya hemmet. För älskar med varandra gör man inte i det rummet numera. Den som tror det måste leva i en helt egen sorts verklighet.



(Ursäkta mig, men fler texter väntar, ja köar, på att bli skrivna. Håll till godo med detta alster i väntan på riktig kvalité.)