jag river tapet och himlen tittar fram

vem vill se när mina ögon slocknar
eller lyssna när tankarna ändå bara sjunker ner i madrassen

jag är så trött på att gräva
jag är så trött på att vada i grågrus och
kornig tystnad när
vi ändå aldrig är på samma våglängd,

jag kanske flyter i land
en stavelse i taget, kanske två

likt trasiga sjöstjärnor, ljusår ifrån saltvatten
jag ligger här och flimrar,
det tar ett tag att nå fram jag
hinner nog slockna innan du ser mig

en kornig reflektion på din näthinna.
och du blinkar och
väggarna rasar.