Jag gräver, gräver och gräver
men jag kommer inte fram.
Jag går, går och går
men jag når inte målet.
Jag funderar, funderar och funderar
men jag kan inte se problemen.
Jag kämpar men det är förjäves.

Jag gräver, går, funderar och kämpar men ändå vet jag inte varför jag, här, ensam ligger när det ska vara vi två, du och jag.
Orden smakar bra, vi två. I min mun. Inte i din. Du smakar underbart, har fortfarande minnerna från vår sista kyss. I min hall, vid min dörr, spralliga och ungdomliga. Kläder som man vill ska dras av vid blota tanken men som sitter kvar när ma lyfter långsamt på ögonlocket.
Jag kände mig så lycklig vid de ögonblicket - du stod framför mig men när dörren stängdes och vi inte längre stod på samma sida kom saknaden. Sakanden av lukten, känslan, smaken, nörheten, saknaden av dig kom tillbaka och fyllde mitt hjärta. Saknaden har tagit över din kärlek du gav mig en gång i tiden.