Jag kämpar mig fram genom stormen, över det blodiga slagfältet.

Och där står hon.

Tiden saktar ner, kalabaliken blir till viskningar och jag tittar in i hennes ansikte.

I hennes ögon ser jag inte bara henne, jag ser mig själv. Allt jag är och allt jag vill vara.

Jag ser oss.

Hinner jag dra henne till mig innan slaget är över?