Jag skulle förmodligen
inte sitta här och skriva ett ord, en rad, en mening
om du inte fanns

för allt jag varit med om i livet
har gett mig mer än nog av melankoli
fördömanden hot trauman sorg och andnöd

jag har försökt nå människor
män som kvinnor
alla djur jag mött har jag hälsat
som en nyfunnen vän
i delad kärlek till livet
som en självklarhet
som en gåva vi delar tillsammans

för något oförklarligt
för en känsla
för en redan existerande medvetenhet
för tilliten för förtroligheten
för självklarheten

för kärleken

vi bär på en trygghet
en förmåga att lyssna
till röster till människor

vi har fått något unikt
från en god mor - tidigt
en svår lärdom i livet
respekten integriteten
ärligheten sårbarheten

berätta om dina känslor
lyssna till orden
alla känslor äger lika stort värde
samma energi
samma behov av uttryck
ta ansvar för dina egna känslor

fly inte - var kvar

fråga
förklara

hys tillit - mod

ilska
tårar
temperament
skratt
förtvivlan
rädsla
närvaro
sårbarhet
frihet
apati
ömhet
ångest
innerlighet
sorg
längtan

berätta
förklara mer
annorlunda

igen och igen och igen


och det har fötts medmänsklighet
kanske ett släktdrag vi för med oss
något från mammas sida

det är så det känns


något vi båda haft många erfarenheter av
även dåliga... varför?

det är inget människor i allmänhet förväntar sig

precis som vi kan förvånas
när människor tvivlar
inte vågar - söka i sitt eget inre
och formulera

vänder om och flyr
eller slår ner på någon
som helt stilla frågar...

om vad livet är
och var känslan bär...

"Varför gör du så här?"

impulsiviteten
ett snabbt associerande intellekt
"Nu får jag säga!"
och jag bara skrattar
igen... åt "liksom" och "energiisk"


det finns ett lugn där - hos dig
jag kan aldrig förklara
och kanske du aldrig kommer förstå
på allvar
riktigt hur mycket
du betyder
för mig

och samtidigt vore något annat en omöjlighet

för det är just det där vi redan har
som alla människor söker så förtvivlat efter
inom sig och utom sig

och det är sådana möten jag letar efter
när intuitionen och den ömsesidiga förståelsen
delas lika självklart i frihet och gränser
i närvaro i tillit i samklang

och sedan...

där orden inte längre behövs
där delad samvaro
är livets väg
och varje steg
är upptäckarlust
och skratt i hjärtats kammare