Dagar av glas
vibrerande klara
oåtkomliga
i sitt genomskinliga lugn
Trär dem på trådar
och släpper dem en efter en från balkongen
Skärvorna yr upphetsat mot asfalten
och tomheten blöder
Stänger dörren
lägger mig i solen
och drömmer om friden jag såg
i den nyföddes ögon