Det är stökigt på bussen som vanligt.
Jag sitter på min vanliga plats intill ett fönster och tittar
på regndropparna som rinner ner för rutan.
De ser ut som tårar!
Det skulle inte förvåna mig om det var tårar,
med tanke på hur samhället ser ut idag.

Ett par bänkar bakom mig sitter de ett gäng grabbar och snackar.
De använder så mycket slang att man knappt förstår vad de säger.
Undrar om de själva förstår vad de pratar om..

Mittemot sitter tjej gänget som alla har sin egen stil,
de som alltid ser likadana ut.
Med kläder från affären där
allt sägs vara på modet.
Självklart en egen stil,
det är nästan så att man tycker synd om dem.

Luften är tung av parfymer och hårspray.
Jag har halsduken uppdragen över näsan för att
ha en chans att överleva.
utan halsduken som min gasmask
skulle jag svimma efter några andetag.

Jag får väll skylla mig själv som med allt annat här i världen.
Håll tankarna för dig själv så överlever du.
Berätta för världen om hur du ser på saken och bli måltavla
flera år framåt.
Jag antar att jag är som alla andra.
vill säga min åsikt men tiger för att överleva.
Jag är som alla andra.
Helt jävla patetiskt unik.