du lägger korten på borden
och har alla andra med dig

du ligger och skedar din
flickvän medan du
gnäller på att
solen går i moln
alldelles för ofta
här i staden

han kan inte
fatta det
samtidigt som
hon vänder blad
och har struntat i
att tvätta händerna

det är lite som när
man står i kö
och framför en står
en besvärlig kund
som vill lämna tillbaka
sina redan fläckiga byxor
det blir tillslut din tur
och du ger kassören en
min som betyder;
"jag vet hur det är
med besvärliga kunder,
men lugnt jag ska bara
köpa den här koftan
snabbt"

eller dom som är uppe
på taken och skriker
sina vår-skrik.

de som alltid
ska skriva låt-texter
på sina statusar på
facebook,
"welcome to my life"
eller
"hon låg på gatan medan
rymdskeppen sände meddelande
genom atmosfären"

de som behöver uppmärksamhet

jakob har berättat för mig
att han gillar lös-snus mer
hela bygg-linjen håller med.

förtexten rullar som inklippta
bilder mellan filmningen av först fötter
för att sedan över gå till
bara filmning av benen och fötter
för att sedan filma ansiktet
och ner till midjan

och jag ville också ha
uppkavlade byxor
vans
och pilotbrillor

de sa
du är ingen alfahane
kommer aldrig bli

samtidigt som han satte
i lurarna och håkan sjunger
"för de och jag var aldrig vänner
nu ser jag, nej vi var luft, luft
och inget mera"

för hela du är en karaktär!
oauktoritär
automatgevär

asså jag flippar
du säger inte
de till mig
på
bred
skånska

och fota vid den där
klet på skorna
och dålig skärpa
inget ljus heller
vad är du för en
fotograf.